Recension: Hostages

Foto: CBS

Foto: CBS

Hostages är ett försök av CBS att slita sig loss från procedural-träsket och är planerad att visas i 15 avsnitt. Serien följer den framstående kirurgen Ellen Sanders (Toni Collette) som blivit utvald till att utföra en operation på USA:s president. Kvällen innan ingreppet är Ellen hemma i sitt hus med sin familj när en grupp ledda av Duncan Carlisle (Dylan McDermott) bryter sig in, hotar familjen till livet och kräver att hon ska mörda presidenten på operationsbordet följande dag.

Jag vet inte riktigt vad det är med Hostages men hela serien känns så otroligt mycket 90-tal. Den skulle lika gärna kunnat ha visats på TV4 1997 och hetat något i stil med ”Farlig framgång” eller ”Med onda avsikter” med tablåplats efter Tre Kronor. Jag vet inte om det är gisslandrama som i sig känns väldigt 90, eller om det är greppet att blanda kärnfamiljsproblem med vita huset? Kanske är det den lite allmänt underutvecklade uppbyggnaden? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske någon kan hjälpa mig? 

I övrigt så är det inte Hostages en imponerande serie. Jag har dessutom lite svårt för Dylan McDermott i allmänhet då han enligt mig har varit den svagaste länken i båda säsongerna av American Horror Story. När det gäller storyn så är det svårt att komma ifrån de rent löjliga inslagen. Det är lättare att leta fel med den än att svepas med av den om man säger så. Spontant kanske inte heller upplägget är passande för hela 15 avsnitt. Men ändå, efter att måhända något underväldigad sett tre av dem, så är jag ändå nyfiken på att se hur det går. På något svårbegripligt vis fungerar ändå Hostages för mig men det beror nog i ärlighetens namn främst på den svårplacerade retrokänslan.

Annonser