Farväl Breaking Bad

Bild: AMC

Bild: AMC

Så var det över! Fem säsonger och 62 avsnitt senare har berättelsen om den underpresterande cancersjuka läraren Walter White, som tog sitt eftermäle i egna händer och började koka meth med sin gamla elev under pseudonymen Heisenberg, nått sin vägs ände. Att avsluta en så uppskattad och hyllad serie som Breaking Bad kan inte ha varit enkelt. Serien och dess skådisar har blivit mångfaldigt belönade med en uppsjö fina priser och serien har en stor och dedikerad skara följare som svär vid den. Det är alltså en ganska hög piedestal som serieförfattaren Vince Gilligan suttit på de senaste åren.

Så vad gör man om man har många ögon i nacken och inte vill förarga någon? Speciellt om man som seriens Walt också själv tänker på sitt eftermäle? Antingen satsar man allt på en oförglömlig upplösning som kommer att tolkas och omtolkas i spaltmeter år framöver, eller så satsar man på en enkel, snygg och lättpaketerad upplösning som låter serien bli ihågkommen för sin helhet snarare än sitt slutnummer. Frågan är bara vad som skiljer klarsynt återhållsamhet och god smak från slätstruken fantasilöshet?

Jag vet bara att jag gillade finalen, även om jag inte hade många rätt i mina gissningar. Jag hade förväntat mig något mer bombastiskt, mindre actionhjälte-action och mer skitig vulgaritet, påminnande om den fjärde säsongens final. Upplösningen kändes lite Agatha Christie, och av mig används inte den referensen som en förolämpning, bara som en historieberättargenre. Ingenting skaver, fattas eller saknar motsvarighet. Historien är enkel, välbalanserad och tight helhet. Alla bitar har sin plats som i ett kugghjul, och berättelsen maler på i sin egen takt. Att skapa ett vackert kugghjul med bra rytm är svårt, och det tycker jag i stort att Vince Gilligan har gjort här.

Annonser

Nya serier kommande vecka

Ny vecka med nya serier. Även denna vecka har vi fler debuter att se fram emot, även om de inte är riktigt lika många till antalet som förra veckan (och kanske inte heller lika intressanta).

The Originals (The CW) är en spin-off från The Vampire Diaries och är centrerad runt karaktären Klaus som tidigare varit med i den. Serien utspelar sig i New Orleans och handlar om vad som händer när Klaus återvänder till sin gamla hemstad.

Super Fun Night (ABC) som frontas av Rebel Wilson handlar om hur ett nördigt kompisgäng bestämmer sig för att sluta sitta inne och istället gå ut varje fredag kväll.

The Witches of East End (Lifetime) handlar om Beauchamp-familjen och om hur två unga systrar, hittills ovetandes om de magiska krafter de ärvt från sin mamma, börjar märka att något inte står rätt till.

Sean Saves the World (NBC) är en sitcom där en frånskild man som precis tagit över fulltidsvårdnanden av den tonåriga dottern försöker vara den bästa möjliga pappan han kan.

Andra nyheter den kommande veckan är We are Men, IronsideThe Millers och Welcome to the Family.

Recension: The Michael J. Fox Show

Bild: NBC

Foto: NBC

The Michael J. Fox Show handlar om Mike Henry(!), en älskad nyhetsankare som varit borta från arbetet på NBC i fem år eftersom han, precis som Michael J. Fox, har drabbats av parkinsons sjukdom. Serien är löst baserad på Fox´ eget liv. Efter att hustrun Annie (Betsy Brandt) och den gamla kollegan Harris (Wedell Pierce) konspirerat för att få honom att återvända, så gör han det mot löften (som snabbt sviks) om att han inte kommer att utnyttjas ur en feel-good-vinkel. I övrigt så är det mest en familjekomedi. Mike och Annie har tre barn tillsammans och vardagen i familjelivet står i fokus. Jag har nu sett de två första avsnitten av serien och är långt ifrån såld på den.

En premiss för att man ska tycka om den här serien är att man tycker att Fox är lika charmig som youtubes främsta kattungekomplikation. Om man inte är med på det tåget utan istället mest ser honom som prillig liten bankir som alltför ofta fått stå oemotsagd i sin närmiljö, så ser man inte heller något ljus i slutet av tunneln. Det är någonting med den här ”spjuver-charmen” som han delar med bl.a. Tom Cruise, som måste ha sin grund i 80-talets definition av hunk, som jag inte riktigt klarar av. Lite ”who´s the man, middle class edition”. Om man däremot är med på premissen, vilket jag tror att många är, så kanske man också gillar serien.

Förhoppningar och spekulationer: Breaking Bad-finalen

Varning! Följande text innehåller mängder av spoilers om Breaking Bad, i synnerhet om de senaste avsnitten. Ingen har väl kunnat undgå att det börjar dra ihop sig inför det absolut sista avsnittet någonsin av Breaking Bad. Imorgon kväll visas det extra långa ”Felina” på amerikansk TV och följande text innehåller spekulationer om dess innehåll.

I den sista scenen i det sista avsnittet såg vi hur Walt mer eller mindre gav upp efter telefonsamtalet med Walt Jr. Som av en tillfällighet råkade han sen se en tv-intervju med Gretchen och Elliot Schwartz där de inte bara tog avstånd från honom, utan också lät påskina att han hade lite eller inget med företagets framgångar att göra. Efter att ha sett det blev Walt åter motiverad till att fortsätta sitt korståg och hann precis undan polisstyrkans inrusning.

I den första scenen av säsongens första avsnitt fick vi i en flashforward se hur Walt satt på en diner med ny identitet och att han där mötte upp någon som försåg honom med en bil och vapen värdiga en hämndexpedition. Vi kan utgå ifrån att denna kommer att vara riktad mot Todd, uncle Jack och dennes nazistcrew, och förmodligen att den utspelar sig strax efter samtalet med Jr. och bevittnandet av intervjun med Gretchen och Elliot. Jag utgår också från att detta möte kommer att sluta med att Walt står som segrare. Det brukar aldrig sluta bra för nazister i amerikanska produktioner, förutom för den skräckinjagande Hans Landa såklart.

Innan vi går vidare, låt oss först stanna upp vid Gray Matter. Jag tror inte att det kommer hinnas med, men jag hade gärna sett en tillbakablick på den unga Walt och hans roll i företaget. Det är ju där nyckeln till hans drivkraft finns och motorn till seriens händelseförlopp. Där finns roten till Walts mindervärdeskomplex och dåliga självkänsla samt anledningen till att han ser sig själv och sitt liv som ett misslyckande. Det mantra han ständigt upprepade för sina assistenter har han aldrig riktigt lyckats leva upp till själv: apply yourself!

Ur aspekt drivkraft spelar det väl egentligen ingen roll men jag hade ändå velat veta huruvida Walter faktiskt var lika tongivande i Gray Matter som han själv tänker, eller om det faktiskt var så som Gretchen och Elliot sa i intervjun, att han inte hade så mycket med deras senare framgångar att göra. Frågan är också vad det var med intervjun som satte igång honom? Var det hur hans roll i företaget nedtonades som eldade på mindervärdeskomplexet, eller var det redogörelsen om att Heisenbergs blå meth fortfarande fanns på marknaden som eldade på narcissismen. Här måste han hursomhelst ha förstått att någon med Lydias goda minne kokade och sålde hans meth, därav ilskan mot Todd och Jack&Co.

Foto: AMC

Foto: AMC

Så, frågan är vad som händer när han dyker upp hos nazisterna, och hur han reagerar på att Jesse lever? En kärleksfull återförening mellan Walt och Jesse är väl varken att förvänta sig eller hoppas på. Barriärerna mellan dem kvarstår: Jesse angav Walt till polisen och Walt har beordrat Jesses död, tittat på medan Jane dött och förgiftat Brock. Dessutom har Jesse blivit varse om att Walt manipulerat honom från den första dagen de träffats. Walt må på sin kant bry sig om Jesse men inte tillräckligt mycket för att förlåta ett sådant svek. Goda anledningar till kyliga relationer med andra ord. Jag antar att Brock, som antagligen fortfarande lever och används som utpressning mot Jesse, har en roll att spela här.

Här tycker jag att det finns en brist i historien. Varför skulle Jack och gänget, som precis kommit över 70 miljoner dollar, inte bara ta dem och sticka. Varför riskera att förlora denna enorma summa, bl.a. genom att skjuta Andrea på öppen gata och förmodligen också kidnappa Brock, för att kunna fortsätta methproduktionenen för att få lite mer pengar? Den enda anledningen som hittills givits är att Todd har en grej för Lydia. Frågan är om det är något vi som tittare inte vet eller om motivbilden för dem är slarvigt konstruerad?

Foto: AMC

Foto: AMC

Inget hade gjort mig gladare än ett lyckligt slut för Jesse. Om man följer de linjer som han har utvecklats enligt så känns tyvärr ett lyckligt slut nästintill omöjligt. Även om han hade kommit undan med alla Walts pengar så hade hans dåliga samvete och destruktivitet förgjort honom strax därefter. Därför tror jag att Jesse kommer att dö. Jag hoppas på en slutuppgörelse mellan honom och Walt, men jag kan också tänka mig att han blir skjuten i kaoset som uppstår när Heisenberg ger sig på Jack och gänget.  Kanske att han får dö som en sista ansträngning att rädda Brock? Det skulle i alla fall ge en viss lindring till hans samvete. Den enda möjliga andra utgången jag ser för Jesse är att han lyckas komma undan med Brock (och kanske också pengarna) och att han via Brock får en ny mening med sitt liv och en anledning att hålla sig drogfri. Detta slutscenariot känns dock alldeles för glättigt för Breaking Bad.

En annan viktig bit i upplösningen spelar ju det ricin som vi sett Walt hämta från det nu övergivna huset. Det måste ju vara tänkt till någon som han inte helt enkelt inte bara kan skjuta, så frågan är till vem? Är det tänkt till Marie, till paret Schwartz? Den vanligaste teorin är väl att han tänker ge det till Lydia, eller att han skulle blanda i det i en batch med blå meth, för att föralltid förgöra ”varumärket” Heisenberg. Jag tror att han tänker ta det själv, efter att ha hittat på en Keyser Sösesk förklaring som han hinner berätta för polisen innan han dör som förklarar hela historien på ett helt annat sätt och som skyller över den största skulden på någon annan; kanske på Gretchen och Elliot. Har Madrigal något med Gray Matter att göra kanske?

Och vad kommer hända med resten av familjen White? Jag tror på en showdown mellan Skyler och Marie. Någonting kommer att hända som får Marie att inse att Skyler varit en del i den händelseutveckling som ledde till att Hank blev skjuten. Kanske kommer Ted Beneke tillbaks? Med tanke på den enorma explosion som uppdagandet av Heisenbergaffären måste ha varit så är det konstigt om han skulle fortsätta hålla tyst. Jag tror att Skyler kommer att bli åtalad och att barnen istället kommer att hamna hos Marie.

Så vem kommer att lägga vantarna på Walt blodspengar? Med tanke på att Jesses solskensscenario är mindre troligt, och att jag tror att Walt och Skyler kommer att bli gripna, så gissar jag antingen på att Marie på något sätt tar emot dem och rättfärdigar det med att hon nu är ansvarig för barnen, eller att Todd kommer över dem. Jag tror att både Todd och Lydia kommer att överleva Walts hämndaktion och att de på något sätt tar sig ur sitauationen. Kanske att Lydia till sin förskräckelse hamnar i beroendeställning gentemot Todd? Psycho Todd for the win alltså, fruktansvärt slut i så fall. Så vad säger ni, vad är era spekulationer om slutstriden?

Slutligen vill jag bara säga att jag hoppas att jag inte får ett enda rätt och att säsongsavslutningen verkligen kommer vara lika chockerande och omtumlande som alla inblandade vid upprepade tillfällen insisterat på.

Nyheter och länkar

Martin Freeman kommer tillsammans med Billy Bob Thornton att medverka i FX’s kommande serie Fargo, inspirerade av filmen Fargo från 1996 (via Deadline)

Robert De Niro tar över den roll som var tänkt till James Gandolfini i HBO-serien Criminal Justice (via TVLine)

Alanna Masterson har blivit signad till The Walking Dead och kommer medverka i kommande säsong (via Deadline)

HBO har redan förnyat Boardwalk Empire för en femte säsong (via TVLine)

Hatar egentligen Mitch och Cam från Modern Family varandra? Här finns statistiken (via Buzzfeed)

Recension: Brooklyn Nine- Nine

Foto: Fox

Foto: Fox

När det gäller komediserier så har Fox denna höst, vid sidan av Dads, också satsat på Brooklyn Nine- NineSerien visar vardagslunken på en polisstation i Brooklyn, New York men handlar mer om kontorspolitik än om brottslösning. Jag har vid det här laget sett de två första avsnitten och bildat mig en uppfattning om serien.

Andy Samberg spelar huvudrollen Jake Peralta, en förträfflig men lat och oseriös kriminalare, som tillsammans med resten av Sergeant Terry Jeffords (Terry Crews) team fått löpa amok under en slapp ledning. Situationen ändras helt då den nye stelbenta och benhårda chefen Captain Ray Holt spelad av Andre Braugher tar över taktpinnen.

Såhär tokroligt blir det när en knasig person vägrar följa reglerna. Foto: Fox

Seriens tagline är ”The law. Without the order”. Utgångspunkten tas i den motsättning som uppstår mellan hur den seriösa och regelrätta Captain Holt tycker att polisverksamhet bör bedrivas och vad den frisinnade slackern Peralta tycker om samma sak. Piloten går främst ut på att Captain Holt försöker få Peralta att ta på sig en slips. Här blir det lite väl knasigt för min smak. Jag har ofta svårt att fastna för amerikanska komediserier och det beror nog främst på att humorn i varierande grad bygger på knas.

Roligast är driften med crimegenren, hur man skojar med trötta schabloner om det hårda polislivet. Allt förstärks av musiken, t.ex. hur teamet presenteras i Snatch-anda och ”aktionsscenen” ackompanjeras av en porrig bakgrundsmusik som hämtad från Magnum P.I. eller Knight Rider. Driften med genrens diverse troper hade dock varit roligare om inte serien själv byggde på en ganska trött sådan: polisen som tycker sig stå över regler med motivering att han är så briljant och får rätt resultat. I polisdraman resulterar tropen i att den obehagliga stjärnkriminalaren slår in ansiktet på en misstänkt för att i sista stund få reda på vart bomben är gömd och i poliskomedier att han inte tycker sig behöva ha slips på jobbet för att han har bäst arresteringsstatistik.

Jag tycker att både Andy Samberg och Andre Braugher fungerar bra men min favorit är den något olämpliga Gina Linetti (Chelsea Peretti). Överlag är jag inte superimponerad, och det är inte en serie som jag kommer att fortsätta se på. För mig fungerar den dock tusenfalt bättre än dess tröttsamma parhästoch jag kan absolut tänka mig att det finns en publik som kommer att gilla och följa Brooklyn Nine- Nine.

Recension: Dads

Foto:Fox

Foto:Fox

Dads är en av höstens humorsatsningar från Fox. Jag har precis sett de två första avsnitten och har skrivit ner min initiala reaktion på dem. Serien handlar om Eli (Seth Green) och Warner (Giovanni Ribisi), två framgångsrika spelutvecklare som av olika anledningar måste bo tillsammans med sina respektive pappor, spelade av Martin Mull och Peter Riegert. Jag ska inte ljuga. Det känns tråkigt att det föll sig så att Dads var först ut att recenseras, för det här är en riktigt unken serie. Humorn är inte bara sexistisk, den är också minst sagt slapp och lutar sig främst mot tröttsamma kulturella stereotyper. Är man intresserad av vilka så har man på Vulture rankat de sämsta skämten från piloten.

Piloten blev inte heller väl emottagen av kritikerna vilket Fox valde att göra till en del av sin marknadsföring. Jag antar att man valde att lyfta fram kritikernas förakt i förhoppning att nå fram till dem som föraktar kritiker och att positionera sin humor som farlig och lite kittlande.

När man tar ställning mot den här typen av humor i en diskussion med personer som försvarar den brukar de argumentera på ett av följande två sätt. Det första sättet följer Fox-linjen: belackaren är en torr elitist. Det andra sättet tar utgångspunkt i en diskussion om huruvida man får skämta om allt: belackaren är motståndare till det fria ordet. Saken är dock den, att bara för att man ogillar en viss typ av humor, betyder det inte att man tycker att den borde förbjudas. Diskussionen handlar inte om vad som ska vara godkänd humor, diskussionen handlar dels om vad som är bra humor, och dels om vad som kan passera för humor.

Så vad är då bra humor, eller snarare bra kontroversiell, ”anti-pk” (detta av stereotyphumorns förespråkare så omhuldade begrepp) humor? För det är ju det man på Fox i.o.m. trailern vill påskina att Dads är. För det första så tror jag att kontroversiell humor är ett bra sätt att kollektivt handskas med obekväma ämnen. Det utgör en enkel första ingång till ett ämne, eller ett perspektiv, som är för nytt eller svårt att gå rakt in på med en djupanalys. Bra kontroversiell humor bränner till, ger en kraftig reaktion och lämnar dig med en svårbeskrivlig ambivalens som inte riktigt släpper taget.

Så överensstämmer den beskrivningen med skämten i Dads, eller med annan sexistisk, rasistisk stereotyphumor? Inte alls. Skämt som bygger på trötta fördomar bränner inte alls till i samhällets samkvämliga fernissa. De är tvärtom kalla, trötta, unkna och trots sitt uppsåt inte ens roliga. Problemet med den här typen av humor är att den utgår från att en stereotyp är rolig i sig själv, och att humor är att stapla stereotyper på varandra. Det anser jag inte att det är, och jag anser definitivt inte att det är i närheten av vad som kan kallas kontroversiellt.

Nya serier kommande vecka

Tv-hösten är i full gång och den kommande veckan fullkomligt överöses vi av nya serier. Av de amerikanska premiärerna är jag mest intresserad av The BlacklistAgents of S.H.I.E.L.D., Masters of Sex och Hello Ladies.

The Blacklist (NBC) påminner till upplägget om När lammen tystnar. En av världens mest efterlysta män överlämnar sig självmant till FBI för att delge kritisk information men insisterar på att enbart prata med en ung och nyutexad agent.

Agents of S.H.I.E.L.D. (ABC) utspelar sig i Marvels universum och berättas via agenterna på ”Strategic Homeland Intervention, Enforcement and Logistics Division”, en avdelning som undersöker fall som rör övermänskliga element.

Masters of Sex (Showtime) är baserad på verkliga händelser och personer och utspelar sig i slutet av 50-talet. Den handlar om det amerikanska forskarteamet William Masters och Virginia Johnson och skildrar den inledande fasen av deras forskning om sexualitet.

Hello Ladies (HBO) har Ricky Gervais sidekick Stephen Merchant blivit förgrundsfigur och får spela ut hela sitt obekväma register i en serie av, vad det verkar, hopplösa raggningsförsök.

Andra amerikansk premiärer är Mom, Hostages, The Goldbergs, Trophy Wife, Lucky 7, Back in the Game, The Crazy Ones, The Michael J.Fox ShowBetrayalPå andra sidan Atlanten debuterar fantasyserien Atlantis på engelsk TV, tillsammans med två brittiska komediserier.

Atlantis (BBC1) som givetvis utspelar sig i den mytomspunna försvunna staden, handlar om en ung man som ger sig ut för att försöka hitta sin far. Istället spolas han upp på stranden till ett okänt land där han snabbt tvingas orientera sig bland orakel, kungar och monster.

The Wrong Mans (BBC2) handlar om två kontorsarbetare som genom att vara på fel plats på fel tid råkar hamna i en kidnappshistoria. Efter att ha tagit emot ett telefonsamtal som var tänkt till någon helt annan bestämmer de sig, drivna av hjältelängtan, för att försöka lösa situationen själv.

London Irish (Channel 4) handlar om fyra 20-nånting från Nordirland som med blandade resultat försöker navigera den engelska storstadsdjungeln.

Välkommen

Denna blogg ska ägnas åt tv-serier, speciellt åt dem jag gillar. Det kan tyckas vara en tråkig och visionslös mening att inleda ett första blogginlägg med men den förklarar trots det mina intentioner.

Jag följer främst amerikanska och brittiska serier, men ser också en och annan svensk. Mina intressen spänner över de flesta genres men min favoritgenre måste nog ändå sägas vara kostymdrama. Anledningen till det är att jag, om sanningen ska fram, är alldeles för förlåtande mot många av dem. Annars består mina favoritserier mest av kvalitetsserier™ som Game of Thrones, Breaking Bad och Mad Men. Jag vill dock inte ge sken av att jag besitter det som i bättre kretsar kallas för god smak. I svaga stunder står jag inte ens över Bravo. Jag står samtidigt fast vid att om det nu är så, som en vis man en gång sa, att vi faktiskt lever i den bästa av möjliga världar, så måste det också vara möjligt att referera till Leibniz och Real Housewives i samma mening.